Glad midsommar!

Halvan
Mel: Kors på Idas grav

Imbelupet glaset står på bräcklig fot
Svala pilsnerflaskor lutar sig därmot
Men därnere, miserere, uti magens dunkla valv
Sitter Djävulen och väntar på en halv.

Kändisars kokböcker

Jag är Zlatan! Ge mig mat!

Har ni tänkt på att kändisar alltid får göra kokböcker? Det spelar ingen roll vem det är. Är du kändis och vill göra en kokbok så får du det. Förlag som ger ut kokböcker är kändiskåtare än HäntExtra.

Ibland blir det faktiskt riktigt bra, men väldigt ofta blir det riktigt uselt.

Vad sägs om Gladiatorernas kokbok (ISBN9789163827846)? Ni vet de där jättestora muskulösa männen och kvinnorna som har tuffa smeknamn på engelska? De härjade på TV4 ett tag (nu är de tillbaks bör påpekas!), och var faktiskt populära.

En av dem hette Hero. Bara en sådan sak.

Mina favoriter bland Gladiatorernas recept är:

- Heros fiskgratäng (Hero krossar fisk och potatis med sina nävar efter ett efedrinrus)

- Powerpita med tsatsiki (Hero, Plexus, Phoenix, Amber, Elektra och Amazon teamar upp och delar med sig av sina personliga prestationshöjande medel, snillrikt blandat med lammfärs och vita bönor)

När jag frågade komikern David Batra om han inte skulle kunna tänka sig att göra en kokbok, då alla andra gör det, så fick jag till svar: ”Absolut! Jag är grym på Tandoori-kyckling!”. Det känns på något sätt mer spännande än recept skapade av Hero.

Själv skulle jag vilja se följande kokböcker:

  • - Sagan om ringen ”Den officiella kokboken”
  • - Mona Sahlin ”Toblerone och Chili”
  • - Arga Snickaren ”Potatatismos & krossade örter”
  • - Marcus Birro ”Trattoria Birro – Den kränkte mannens mat”
  • - Zlatan ”Jag är Zlatan. Ge mig mat!”
  • - Katrin Zytomierska ”Om du inte lagar LCHF-mat så är du säkert fet och ful! – 50 Recept för folk som inte är feta och fula” (Den fanns visst redan, under en annan titel)
  • - Herman Lindqvist ”Recept inspirerade av Gustav den tredjes tandkött samt Estellebakelsens historia i nymfernas 1700-tal”
  • - Kung Carl XVI Gustaf ”SUSHI på naken kropp – Arboga krönikan volym 1″
  • - Arne Hegerfors ”200 miljoner recept”

  • /Christopher Anderton

    Bang citat

    Det är långt mellan kokkonst och näringsvetenskap, på samma sätt som det är långt mellan älskogskonst och insemination.

    – Jens Bang

    Matvett på tunnelbanan

    Idag åkte jag tunnelbana. Kanske inte direkt någon chockerande nyhet då jag faktiskt är till stor del uppvuxen i Stockholm och har åkt tunnelbana en hel del i mitt liv. Men tänkte inte blogga om min erfarenhet av tunnelbaneåkandets nöjen genom åren. Det jag däremot tänkte blogga om är ätande samt förtäring av allehanda drycker på t-banan.

    Dagens resa med tunnelbanan gick från Gamla stan till Islandstorget i Bromma. Vagnen jag satt i var rätt så fullpackad mellan Gamla stan och Odenplan då det visade sig att befolkningen i Stockholm har misstagit duggregn för någon dödlig syraattack från Marsianer. Inga problem med det, jag har ju trots allt varit i Kina där folk med flit tränger ihop sig så ingen skall känna sig ensam.

    Jag sitter på min plats vid fönstret då en kvinna i 45-års åldern med sätter sig bredvid mig, eller rättare sagt så sätter hon sig på mig initialt, men tyckte tydligen jag var obekväm att sitta på.

    Jag försökte ignorera denna person så gott det gick. Britter är kända för sin självbehärskning. Vi som är uppväxta i Sverige är däremot kända för behovet av personligt utrymme, något jag visade prov på genom att grymta och fnysa missnöjt när någon dristade sig att sitta bredvid mig.

    Direkt efter att kvinnan har satt sig tillrätta så tar hon upp en hyfsat stor bit vattenmelon. Hon börjar äta på melonen med en teknik som hade likheter med rent smaskande, fast då med tillägget att hon skvätte en blandning av melon och saliv på mig.

    Jag kände mig lite lätt irriterad och var tvungen att tala denna person till rätta. Jag berättade för kvinnan med en förvånansvärt mild ton i rösten att hennes saliv samt rester från henne melon hamnade ömsom i mitt ansikte, ömsom på mina byxben.

    Hon blixtrar till av ilska. Hon ställer sig upp från sin plats och skriker fullständigt hysteriskt att hon har rätt att äta vad fan hon vill, och att jag kan dra åt helvetet. Jag känner mig smått chockerad över utvecklingen, men beslutar mig för att inte göra saken värre och går av tåget på Hötorget. Jag tar upp min mobiltelefon och tar en bild på henne, vilket hon märker och rusar fram och dunkar våldsamt på insidan av dörrarna (med melonen i ena handen) medan tåget lämnar stationen.

    Jag har suttit idag och funderat lite på den här situationen på tunnelbanan. Enligt mig så är det inte okej att smaska i sig en vattenmelon på tunnelbanan. Inte så att melon i sig luktar starkt, utan för det innebär ett ätande som ackompanjeras av ett ljudligt slurpande och smaskande.

    Men jag har varit med om situationer på tunnelbanan som är värre när det gäller ätande (kanske inte när det gäller aggressioner mot min person). Jag satt mittemot en man som satt och åt en pizza till hans medpassagerares stora ogillande. Eller den gången jag såg en hyfsat berusad ung man försöka äta en gatukökshamburgare.

    Berusningsgraden på denna unga man gjorde dock att dressingen från hamburgaren på något sätt hamnade lite varstans i hans ansikte, men inte i munnen. Jag noterade också att han somnade efter ett tag och att delar av hamburgaren hade positionerat sig innanför hans tröja.

    Vi har också kategorin som dricker mejeriprodukter direkt ur literförpackningar av tetrapack typ. Jag vet inte varför jag är så känslig för det. Men jag känner äckelkänslor av det. Att se en vuxen man som ser ut att inte behandlas med någon typ av psykofarmaka dricka filmjölk på tunnelbanan är något som gör att jag måste byta vagn.

    Bör noteras att jag inte har dessa känslor om det är hemma hos någon, även om jag kanske inte tycker det är speciellt fräscht. Kanske borde jag besöka någon psykolog för att bearbeta detta.

    Frågan är vad folk i allmänhet tycker är okej att äta och dricka i tunnelbanan (eller i bussar och spårvagnar).

    Vad tycker ni?

    /Christopher Anderton

    Du blir lurad

    Det senaste i livsmedelsindustrin är närodlat. Tanken bakom det hela är att använda livsmedel som inte har åkt runt halva jorden, och på sätt skona miljön. För de flesta betyder närodlat att varan kommer från gården runt hörnet.

    Det stora problemet är att de flesta i livsmedelsindustrin har en annan uppfattning än sina kunder. För ta ett exempel hur det kan gå till. Semper, som är den största producenten av barnmat, hade på många av sina produkter märkningen “Närproducerat”. Denna märkning betyder inte att den är varken närodlad (för vi odlar t.e.x. inte bananer och mango i Sverige) eller ens närproducerad (om du inte bor i Skåne).

    Enligt Semper så importerades ingredienserna och tillagades sedan i Skåne. Detta kallades då “närproducerat”. Semper tyckte alltså att det som produceras inom Sveriges gränser var närproducerat. Det hela kändes som en marknadsföringsbluff, då avståndet mellan Skåne och t.e.x. Kiruna är på ett ungefär som mellan Skåne och norra Italien. Ändå så tyckte Semper att en kund i Kiruna köper något som är närproducerat, men inte om du köper den i Österrike eller Italien.

    Ungefär för 2 år sedan så förstod Semper det orimliga i sin marknadsföring. Malin Westling från Semper påpekade i kommentarsfältet att Semper inte har några produkter märkta närproducerad längre. Läs mer om varför här. Bra agerat av Semper, även om själva idén från start var rätt så osmart.

    Det värsta är att vi kommer att se mer och mer liknande marknadsföringsstunts i livsmedelsindustrin. Det hela handlar inte om maten är bra eller inte, utan att producenterna lurar sina kunder för att sälja lite extra.

    En annan marknadsföringstrend är att man informerar konsumenten att produkten inte innehåller smaktillsatser, artificiella färgämnen och konserveringsmedel. Även där får man se upp, för även där håller många på med rent lurendrejeri mot konsumenterna.

    Knorr t.e.x. gick ut med en marknadsföringskampanj för sina nya fonder. I marknadsföringsinformationen så pushade man extra mycket på att deras nya fonder inte innehöll just smakförstärkare, artificiella färgämnen eller konserveringsmedel.

    När man tittar närmare på innehållsförteckningen på Knorrs kycklingfond, så ser man att fonden består av följande:

    Vatten, salt, jästextrakt (med bl.a. korn), kycklingextrakt 6%, kycklingfett, modifierad stärkelse, arom (med bl.a. ägg och fläskkött), maltodextrin, citronsyra, vassle (från mjölk).

    Nu blir det lite konstigt, då Knorr säger att fonden inte innehåller några smakförstärkare. Arom med ägg och fläskkött är inget som påverkar smaken enligt Knorr. Inte heller jästextrakt (Som framställs av jästsvampar som har ett naturligt innehåll av glutamat) tycker Knorr gör något med smaken.

    Att det finns fläskkött i kycklingfonden är inget som Knorr verkar tycka är konstigt.

    Återigen så är handlar det inte om att de just använder dessa ingredienser, utan att de vilseleder konsumenterna.

    Man bör vara vaksam när livsmedelstillverkare kommer med stora löften om hur rena och miljövänliga deras produkter är. Även om du inte bryr dig om sakfrågorna, så borde du bry dig att de ljuger dig rätt upp i ansiktet.

    /Christopher Anderton

    Mer läsning på Matlandet.se

    Kategorier

    Arkiv

    Sidor