Lilla Labäcks sparris

Jag kan inte äta sparris längre. Det är Mia Jonson på Lilla Labäcks fel.

För cirka ett år sedan så åkte jag runt Skaraborg tillsammans med bland annat Kinna Jonsson, Alexandra Zazzi och Monika Ahlberg på vad som kom att kallas för ”Expedition Västsverige till vårprimörernas Skaraborg”.

Ett av stoppen på den resan var Lilla Labäck som ligger strax utanför Lidköping. Vädret kändes som det kunde bli dramatiskt (med hotande åskmoln på himlen), och lufttemperaturen kanske inte var av det varmare slaget.

Men som många redan känner till, så spelar inte sådant någon större roll när man är i gott sällskap (man kan inte annat än ha roligt när man delar bil med Monika Ahlberg och Alexandra Zazzi).

Efter en makalös frukost i ett av Lilla Labäcks växthus, så berättade Mia Jonson inlevelsefullt om hur verksamheten byggdes upp trots en del möda och besvär.

Det intressanta med verksamheten, och något som kan fungera som inspiration för inte bara odlare, utan alla mindre livsmedelsproducenter, är hur Mia har bygger långsiktiga och personliga relationer med sina kunder.

För ta ett exempel så levererar Mia Jonson Lilla Labäcks ekologiska grönsaker dagligen till ICA Kvantum Hjertbergs i Lidköping. Det som skiljer sig mot andra leverantörer är sättet leveransen sker på.

Det handlar inte att dumpa av sina varor vid varuingången och låta personalen lägga ut grönsakerna i diskarna. Istället så packas de upp i en butikens kyldiskar efter morgonens skörd av Mia personligen.

När något har tagit slut i butiken så kan kunderna se Mia Jonson själv fylla på i diskarna, något som har lett till många samtal om Lilla Labäcks verksamhet. Butiken undviker också svinn då grönsaker som blivit ofräscha byts ut kostnadsfritt berättar Mia.

Det är också de grönsaker som är i säsong som är de som är populära. Lilla Labäck får samtal från kunder som undrar när en viss grönsak kommer in i deras butik. Samarbetet med ICA Kvantum i Lidköping har fungerat som en förlängd arm för Lilla Labäck samtidigt som ICA-butiken kan sälja närodlade grönsaker till bra priser svarar Mia på en fråga om synergieffekterna.

Det finns även en liten gårdsbutik som ryms i en liten bod. Kunden plockar varorna och betalar och tar eventuell växel själv.

Innan vårt sällskap skulle åka vidare till nästa ställe, så fick vi med oss en ansenlig mängd nyskördad sparris (grön) från Mia. Jag måste erkänna att jag tidigare inte har varit så förtjust i sparris, så just sparris var kanske inte just den ingrediensen jag såg fram emot att använda.

Senare på kvällen så var vi på Läckö slotts kök och lagade mat. Jag gjorde en rabarberkompott som jag fruktade skulle smaka horribelt (jag kände mig nervös bland alla dessa matkunniga människor). Nu är rabarberkompott något som är en av de enklaste efterrätterna man kan göra, så det gick bra och fick gillande från bland annat Monika Ahlberg. Till huvudrätten så tillagdes det kokt sparris, rökt lax från ett lokalt rökeri med hollandaisesås.

Det var enkel mat, men det var mat för gudar. Sparrisen smakade så gott att jag kände att så fort jag kom hem så skulle jag tillaga sparrisrätter varje dag.

Jag gjorde det också. Likaså i år har jag gjort det. Men det har aldrig smakat som Lilla Labäcks sparris. Det var inget gott.

Jag har gett upp att få sparrisen jag köper här i Stockholm att smaka som på den där dagen på Läckö slott. Jag började äta sparris, och jag slutade med det igen.

Nästa gång jag skall äta sparris, när det blir, så skall jag åka ner till Lilla Labäck tur och retur inför matlagandet och inhandla sparrisen som jag suktar så efter.

Det är värt det.

Läs mer: Lilla Labäck, Läckö slott.

Bilder


Bildbomb från Fållnäs gård

I helgen var jag på Fållnäs gård och hälsade på min bror och tog en del bilder med ”partykameran”, en Canon 350D. Fållnäs gård ligger utanför Nynäshamn och har ett aktivt jord- och skogsbruk. Ni kan läsa mer om Fållnäs här, här och här. Om ni har vägarna förbi, passa på att besöka konsthallen som … Fortsätt läs

Matspel för småflickor

Jag mår uppriktigt illa när jag stöter på sådant här.

Cooking Games for Girls. Ja, sidan är rosa.

Citatet: Help Melissa prepare a homeade pizza for her man Matt!

Och bloggare som den här får mig också att må illa.

Föda för whitetrash

Jag fick en udda kokbok med en titel som lyder ”White Trash Cooking” av min gode vän BBC-Ian för ett tag sedan. Han hade hittat den i sitt grovsoprum i nyskick. Jag tackade och tog emot denna gåva.

Jag trodde först att boken var någon typ av skämt, en plojbok med rolig titel. Men när jag väl började läsa introduktionen så kunde jag konstatera att det inte var någon plojbok. Istället så är det ett dokument om en matkultur som är på väg att försvinna bort i USA. Det är amerikansk husmanskost från södern.

Läsaren kan hitta recept som heter; Lady Divines Chicken-Asparagus Pie, Mammy’s Colored Mashed Potatoes, Old time iced down tomato pickles för att nämna några.

Omslaget till boken White Trash CookingFörfattaren Ernest Matthew Mickler skriver i inledningen att det finns white trash, och så finns det WHITE TRASH. White trash är drägg utan uppfostran som beter sig illa i allmänhet. WHITE TRASH är de som trots sin fattigdom och hur de lever alltid minns att säga ”Yes ma´m” eller aldrig lämnar matbordet utan tillstånd.

Nu är inte det här någon bokrecension, men jag kan rekommendera den till er som vill ha något udda bland alla glänsiga kokböcker som tar upp ungefär samma saker om och om igen med snygg layout och tekniskt snygga bilder.

Boken är rätt så oglamorös. Den har spiralbindning och billigt papper. Det finns inga foton på vackra människor som ler under en gårdsfest på Österlen. Bara bilder på halvt nedfallna hus och dess innevånare.

Om man lyssnar på Hank Williams, Dolly Parton eller ser filmen O Brother, Where Art Thou? så får man samma känsla som när man läser White Trash Cooking.

Harper Lee, författarinnan av klassikern ”To kill a Mockingbird” skrev att boken är ett vackert sociologiskt dokument över ett envist folk med ett stolt och gripande arv.

Du kan hitta boken på Adlibris.
Du kan läsa mer om författaren här (han dog sorgligt nog 1988 av AIDS).

Tre varmkorvar, tre känslor

Varmkorv.

Har du någon gulity pleasure? Något som kanske inte är helt accepterat inom din vänskapskrets, men som du ändå inte kan låta bli?

Jag älskar varmkorv med bröd. Jag har prövat hipster varmkorv med surdegsbröd serverat med korv från Hötorgshallen. Den smakade gott. Men det var ingen varmkorv med bröd. Det var något annat.

Jag vet att det är massor av tveksamma ingredienser i den varmkorv jag inhandlar i den lokala livsmedelsbutiken. Frågan är ens om man kan kalla det korv med kött i. För det är så mycket annat skräp i så man börjar undra.

Häromdagen så var jag hungrig. Kände ett stort behov att tillfredsställa min hunger inom en kort tidsrymd. Första tanken var att göra en enkel pasta med pesto, men kom på i nästa sekund att jag inte var sugen på något som Paolo Roberto kunde ha lagat till. Någon primitiv del av hjärnan krävde att jag skulle äta varmkorv.

Av någon anledning som jag inte kan eller vill förklara så fanns allting som krävdes för en varmkorvsfest hemma. Satte korvbrödet i ugnen, kokade korven och ställde fram den e-nummerstinna räksalladen, Heinz ketchup (visste ni att ketchup från början inte innehöll tomat alls?) och den amerikanska senapen som är löjligt gul.

Lade upp bröden på en bricka med Elvis på som jag hade fått av en haschrökande amerikan (som var en vän till en väns vän) i Spanien som födelsedagspresent för många år sedan. Tryckte på senapsflaskan och målade botten på brödet senapsgult. Tog upp korven ur kastrullen och placerade varsamt ner den i brödet. På med ketchup och med en viss finess räksalladen.

Det som är det fina när man är vuxen, är att man kan äta hur många korvar man vill utan att någon säger stopp. Egentligen så kanske det vore bra att ha någon som sa stopp.

För efter tre varmkorvar så mådde jag inte så bra. Den första korven hade tillfredsställt hjärnans belöningssystem. Den andra korven var för att öka på njutningen. Den tredje tvingade jag i mig likt en knarkare. Bara för att jag var tvungen.

Det var ingen ”pleasure” längre. Bara ”guilt”.

Några minuter efter så kände jag mig som karaktären som åt så mycket att han sprack i Monty Pythons film Meningen med livet. Lade mig raklång på soffan och utstötte läten som för utomstående måste ha låtit extremt ynkligt.

Aldrig igen tänkte jag då. Men jag vet innerst inne att det kommer hända igen om ett par månader, för då skall jag till IKEA.

Det är något allvarligt fel på mig.


Mer om varmkorv hos Boel på Bind mig, mata mig.

Jamaciansk Jerk-kryddning

Jag tittade en gång på en film som utspelades sig på Jamaica på en av våra reklamkanaler. Själva filmen skulle jag ha glömt bort om det inte vore för den stundtals tveksamma översättningen. Stora delar av filmen talades med vanlig amerikansk engelska, men vissa sekvenser var på jamaicansk patois*.

Jerk chicken blev ”idiotkyckling”, och ital food* översattes blev till ”italiensk mat”. Det kan inte har varit lätt för den stackars översättaren som hade noll koll på patois och gjorde sitt bästa.

Yvonne McCalla SobersJerk är en kryddblandning som är populär i den karibiska ö-världen. Speciellt på Jamaica. Det finns en torr variant där man gnuggar in kryddorna i köttet (oftast kyckling), och en fuktig variant som används till marinering.

När man söker på recept för Jerk-blandning så kan man hitta det mesta. Det finns helt enkelt massor av olika versioner.

Recepten kommer från Yvonne McCalla Sobers, en äldre jamaicansk dam som arbetar som människorättsaktivist på Jamaica. Frågor som hon arbetar med är bland annat polisvåld, homofobi och våld mot homosexuella samt ökad rättssäkerhet. Dessutom gör hon fantastisk vegetarisk mat.

Torr Jerkblandning

2 msk lökpulver
2 msk torkad timjan
1/2 tsk vitlökspulver
1 ½ tsk salt
¼ tsk riven muskot
½ tsk mald kanel
2 tsk farinsocker
1 ½ tsk chilipulver
1 tsk malen kryddpeppar

Blanda alla ingredienser och förvara i en lufttät kryddburk.

Fuktig Jerkblandning

1 finhackad gul lök
4 finhackade salladslökar
1 stark chilifrukt finhackad (brukar använda rakblad för det)
2 tsk honung (gärna flytande)
2 msk sojasås (gärna japansk)
1 msk äppelcidervinäger
2 msk kokosolja
1 tsk salt
½ tsk riven muskot
½ tsk mald kanel
½ tsk torkad timjan
½ tsk kryddpeppar

Blanda alla ingredienser i en mixer och kör tills blandningen blir slät. Förvara i en burk med lock i kylskåpet.


/Christopher Anderton

Mer läsning om karibisk mat hittar ni på Momas Kitchen


*Patois på Wikipedia
*Ital food på Wikpedia

Den lilla pastalistan

Den lilla pastalistan

Den första pastabagaren i Sverige var en italiensk bagare som verkade i Stockholm under 1600-talets* början. Det tog dock ett bra tag innan pasta blev något som var kvinna och man kände till. På 70-talet så var pasta i Sverige synonymt med makaroner, och senare på 80-talet så tillkom den klassiska spaghettin.

Nuförtiden så finns det alla möjliga sorters pasta i våra livsmedelsbutiker. Ändå är det bara en liten del av de olika pastasorter som finns. Här är min lilla pastalista som man kan ha som referens.

  • Acini de pepe. Används i soppor. Mindre än riskorn.
  • Bucatini. Lång pasta som är ihålig i mitten. Fungerar bra till köttsåser.
  • Bavette. Lite bredare än spaghetti. Bandtyp.
  • Capellini. Kallat ”änglahår”. Väldigt tunn pasta som passar bäst till lätta såser och rätter, t.ex. Aglio e Olio.
  • Spaghetti. Behövs ingen direkt kommentar till det.
  • Spaghettini. Det oäkta barnet mellan capellini och spaghetti. Tunnare än spaghetti, men tjockare än capellini.
  • Strozzapreti. Skruvformad pasta.
  • Lasagne. Pastaplattor.
  • Perciatelli. En lite större version av bucatini.
  • Cannelloni. En stor rund pasta. Tillagas oftast med fyllning.
  • Cavatelli. Pastasnäckor i olika storlekar. De mindre passar bra i såser med småbitar av kött eller grönsaker bra. De större tillagas oftast med fyllning i.
  • Farfalle. Kallas ibland för fjärilar eller flugor (som till skjorta). Kan användas till det mesta.
  • Fettuccine. Bandpasta. Bredare än tagliatelle.
  • Fusilli. Korkskruvad pasta. Fungerar bra till de flesta såser.
  • Gemelli. Som fusilli, fast tyngre och tjockare.
  • Linguine. Lite bredare än spaghetti. Används oftast till skaldjur eller med pesto.
  • Manicotti. Blandas oftast ihop med cannelloni. Stor pastatub som tillagas med fyllning.
  • Mostaccioli. Är i princip samma sak som penne.
  • Orecchiette. Skålformad pasta. Perfekt att användas med såser av allehanda slag.
  • Orzo. Ungefär som acini de pepe, men är i ungefär samma storlek som ris. Används till soppor och fyllningar.
  • Pappardelle. Som fettuccine, men mycket bredare och större.
  • Penne. Tubformad pasta. Kan användas till det mesta.
  • Radiatore. Pasta med en underlig form. Enligt legenden så skall de likna värmeelement, vilket passar in på namnet (Radiatorn på svenska).
  • Rigatoni. Tubformad pasta och fungerar perfekt till tunga såser.
  • Ravioli. Kuddformad pasta med fyllning.
  • Tagliatelle. Påminner om fettuccine, men är lite mindre bred.
  • Ziti. Tubformad pasta.

  • Källor: *Anders Wahlgren, Henry Hill, Roberto Perotti
    Foto: Christian Cable

    Matfest i Sundbyberg

    Matfest i Sundbyberg med Ronald McDonald
    Okej, detta är kanske inte helt färskt. Men ville ändå dela med mig.

    I slutet av maj så slår jag upp min lokaltidning (Mitt i Bromma) och får se en helsidesannons som förkunnar att det är ”Vårmarknad med MATFEST på Sundbybergs torg” den 29e maj. Det lät ju väldigt spännande, då Sundbyberg bara är 10-15 minuter bort med buss 113 som går nära mitt hem.

    Vad kan det vara för spännande de har på schemat under matfesten? Tittar. Hittar ingenting alls om någon matfest förutom i rubriken. Andas djupt och tittar igen. Ser infällda bilder på artister som skall besöka vårmarknaden och matfesten. Patrik Isaksson och Linda Pritchard skall tydligen uppträda inför folkmassorna i Sundbyberg.

    Högst upp, och med mest exponering bland de infällda bilderna så hittar vi Ronald McDonald. Det var tydligen så att Ronald McDonald var det stora dragplåstret för det hela. Kanske var det Ronald själv som höll i matfesten. Tävlingen om vem som har Sundbybergs häftigaste hatt marknadsförs också som något alldeles extra.

    Jag tittar vidare och upptäcker att kommunstyrelsens ordförande Jonas Nygren önskar alla en smaklig måltid på scenen kl 16.00.

    Blev nyfiken och ringde upp Sundbybergs stad och frågade vad denna matfest egentligen var för något. Tydligen var det så att matfesten handlade om öltält och att en del av restaurangerna på Landsvägen ”flyttade” ut sina kök.

    Jag åkte aldrig till matfesten. Det regnade och jag kände större njutning av att sitta på min balkong och läsa novellerna i ”Öden på hotell” av Olof Svedlid. Jag vet inte direkt hur matfesten blev, med tanke på att restaurangerna i Sundbyberg håller tveksam kvalité i stort. Men det var säkert trevligt att sitta i tält och dricka dyr öl och umgås med glada festdeltagare.

    Det är nästan lite så att jag känner dåligt samvete som har skrivit som jag gör om detta evenemang. Kanske blir de snälla tanterna och farbröderna i Sundbyberg ledsna. Trots allt så gör de ju något för att pigga upp vardagen, något jag själv kanske inte gör för befolkningen i Sundbyberg.

    /Christopher Anderton


    Annonsen: Sundbyberg.se (PDF)
    Bild: Köpstråk Sundbybergs bildarkiv

    Kategorier

    Arkiv

    Sidor